Man orkar mer än man tror
Som ni förstår gör de sena och väldigt anstränande fys- och handbollspassen att jag deckar totalt när jag kommer hem. Igår orkade jag bara äta och se 15 min film med Mats innan jag tryckte ansiktet mot kudden och somnade. 22.00 (i bästa fall) till 5.30 är inte ens 8h sömn. Egentligen är det faktiskt 8h man ska sträva efter. Men vad ska jag göra? Jag måste ju hinna äta och göra mig iordning? Det här är ett exempel på varför sena träningar skulle vara såå unket dåligt. Därför hoppas jag verkligen vi får max 1 sen träning den här säsongen. Jag vill gärna ha ett liv utanför handboll och jobb. Punkt.
Hur som helst var gårdagens träning lika grym som måndagens. Vi sprang intervaller på löparbanan innan vi gick in i hallen och dödade oss själva. Hah! När man tror att man ska tuppa av orkar man alltid liite till, vilket jag har fått klart bevis på de senaste träningarna. Det är verkligen 90min full rulle. Och när vi avslutar dagens träning med tävlingar att springa 20m-vända-20m-vända-25m (cirka) några set så snurrar det verkligen i huvudet :)
I går kväll och i morse kände jag mig som en 90-åring. Kunde med nöd och näppe ta på mig tröjan i morse. Fick sätta mig på en stol för att få av mig skorna. Aj!
Men jag vet att det är så här i början av säsongen innan alla muskler vant sig. Under säsongen kan man sedan köra samma träning utan att känna så här mycket - och det känns riktigt skönt att veta :) Men just nu måste jag få klaga ;)
Ikväll blir det alternativt gym och hoppkoordination på egen hand. Lite "lugnare" träning för att kroppen ska få komma igen lite. Även på torsdag har vi egen fysträning. Då vankas korta intervaller och hoppstyrka.
Härligt att man har en kropp som man använder :p
