Jag lever...

Jag lever om än lite mör i kroppen. Men jag ska inte klaga så mycket. När har man inte ont som elitseriespelare? Det är mer ett undantag om man inte har ont. Men det är så när man ofta tränar 6 dagar i veckan. Kroppen tar stryk. Jag vill inte ens veta hur min kropp kommer må om 20 år. Gahh! 

Jag och Döl körde iallafall gym innan vi spelade match mot juniorkillarna. Det blev inte så mycket ben med tanke på tröttheten i kroppen, men frivändningar var iallafall givet. Sedan blev det triceps, axlar, mage sneda och raka, bålstabilitet och gummibandsträning. Matchen mot juniorkillarna gick bra om man ser från andra delen av matchen. Totalt spelade vi 60 min och resultatet blev 34-33 till killarna. Lite surt att vi inte kunde få lika..men vi ska se till det positiva.

Resan hem gick galant. Tror aldrig jag har sprungit så fort från hallen och ner till busstationen...men jag hann med, även ifall busschaffören stängde dörren framför näsan på mig innan jag lyckades få honom att öppna. (Nackas chafförer är inte kända för att öppna dörrar för ressenärer som kommer liiiite sent).



Björnkramar!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0